SE VCH LP1 LP2 Bluenosers Pacific Phoenix & Tuvalyckans Dice

När man bor i Örnsköldsvik så kan jag tycka att det är svårt att hitta bra kurser att gå när man börjar komma en bit. Det finns en del nybörjarkurser inom olika hundgrenar men för dom som passerat grunderna och vill komma längre är det svårare. Därför var det med stor glädje som jag för ett år sedan lyssnade till nyheten om att SSRK Övik hade bjudit in Anita Norrblom för en kurshelg under våren 2012. Anita är en ny bekanstskap för min del men jag har enbart hört positiva omdömen från andra. Den här kursen ville jag gå på! Lite jobbigt blev det när det visade sig att kursen krockade med tollingjaktprovet i Umeå men en sån här kursmöjlighet skulle det kunna dröja mycket länge innan jag fick chansen till igen så valet föll på kursen.

Vi startade upp på lördagmorgon, tidigt upp för att vara i Bredånger klockan åtta. Började med teori och redan där insåg dom flesta av oss att vi kanske har gått lite för fort fram i inlärningen ;) De yra grundstenarna kunde nog ha befästs liiite bättre... Efter teorin drog vi igång träningen. Phoenix var snusig, ofokuserad men glad. Matte nervös, inte någon bra kombination.

Först blev det lite fotgående på linje. Phoenix fick godkänt men matte klemar lite för mycket med honom och agerar assistent om han tappar minsta i position. Fick tillsägelse att jag skulle sluta prata med honom och att det inte gjorde nåt om han gick en halv längd för långt bak. Nästa övning gick ut på att vi stod fyra hundar på linje. Det kastades en markering snett ut åt vänster. Den hund som stod längst åt vänster skulle sedan vända upp, runda hela ledet och ställa upp på höger sida om dom andra och skickas på markeringen. För vår del gick det väl inte så bra. Phoenix markerade fint, vände med bra men senknölade jag till det. Istället för att låta honom gå direkt på markeringen när han satte sig och kollade rätt så ville jag att han skulle sitta kvar en stund och verkligen fokusera på vart han skulle så jag avvaktade kommandot med följden att Phoenix släppte markeringen och började lukta. När han sen skulle gå så hade han inte en aning om att nåt var kastat. Fick ta en ny markering och skicka direkt utan förflyttning. Kändes inte så skoj:(

I nästa övning skulle hundarna gå på linje igen, sen sköts det med apportkastare åt en hund. Nästa hund fick gå i motsatt riktning på dirigering innan markeringshunden hämtade sin apport. Phoenix fick börja med markeringen och den genomförde han utan bekymmer. När det var hans tur på dirigeringen så valde jag ett avstånd på ca 60 meter. Han gick fint i linjen men ca 5 meter innan området så vek han av åt vänster i riktning mot markeringsdummyn men ett snabbt stopp och sidotecken ledde honom rätt. Nöjd matte:)

Nästa övning kändes tuff. Vi fick dela in oss i par och ställa upp bredvid varandra. Sen sköts det en markering rakt framför oss som båda hundarna fick se. Den första hunden skulle skickas ut mot dummyn men halvvägs framme skulle man blåsa stopp och närsök för där låg det en dold dummy gömd under mossan. Hund nummer två skulle sedan hämta markeringen. Phoenix fick börja med stoppet och det trodde jag ärligt inte att han skulle klara. Han tänder ju så mycket på skottapporter men tji fick jag. Han stoppade fint, alldeles för fint. Jag hade planerat att stoppa honom bakom området men fegade ur då Anita uppmanade mig att blåsa vilket innebar att jag blåste för tidigt och Phoenix hamnade mellan mig och området, precis framför området. Provade närsökssignal men som befarat så sökte han mot mig så jag fick blåsa stopp igen. Men där lyssnade han fint på ut-kommandot och hamnade rätt. Att ta markeringen nästa gång det var hans tur var inga problem. Var lite orolig att han skulle fastna i första området, dels eftersom han visste att han stoppats där gången innan och dels för att tiken han gick i par med (och var helt förälskad i) kissade alldeles vid området. Valde därför att trycka på homom med två extra ut på vägen och det gick fint!

Sista övningen var mest för förarna. Vi fick se en dubbelmarkering skjutas. Skulle markera dessa, sen vända upp med hunden och gå en runda. När vi kom tillbaka skulle vi skicka på den dummy vi tilldelades och minnas vart den landat. Jag mindes faktiskt min och fick Phoenix till rätt område efter några dirigeringar.

Mycket nöjd med dagen. Anita var supertrevlig och hade mycket bra tankar och funderingar. Gruppen var relativt jämn så nivån blev bra. Var så pass nöjd att jag anmälde Disse till söndagens kurs:)

Är det inte typiskt, så fort man blir ledig så blir man sjuk:( Jag har ju klarat mig otroligt bra hela det här läsåret. Inte en enda sjukdag, inte ens någon där jag känt för att stanna hemma men jobbat ändå men igår när jag vaknade så var det dags. Förkyld, febrig och ont i huvudet. Hade dock en träning med Anna inplanerad så vi åkte och tränade. Resultatet var blandat. En del bra, en del dåligt. Resten av dagen tillbringades sovandes i soffan med undantag för hundarnas eftermiddagsturer.

Imorse när jag vaknade så kände jag mig lite piggare. Tog hundarna med mig och åkte upp till Bergsjön för en promenad. Var rätt trist väder, mulet med regn i luften vilket innebar att vi fick sjön för oss själva. Kanon! Tog med mig två dummisar för att testa av lite vattenarbete. Det är ju bara en vecka kvar tills årets provdebut går av stapeln så jag kände att det var dags att testa lite. La ut en dummy utan att hundarna såg på ena sidan sjön. På andra sidan skickade jag sen Phoenix. Han var lite tveksam dom första 20 meterna men sen simmade han på bra. Stöttade honom med några "ja" längs vägen. Han vände upp och frågade några gånger men lyssnade då fint på ut-kommandot. Väl uppe på land blåste jag stopp och dirigerade höger. Åhh, tror vi blev lika glada båda två när han hittade. Full fart (på land) tillbaka till matte:)

På andra sidan av sjön gjorde jag samma sak. Lite svårt att gå i vattnet men väl i så simmade han fint och lyssnade på kommandona. Så roligt att se hur fint han löste uppgiften och roligast av allt, idag lyssnade han på stoppsignalen i vattnet. Det gjorde han inte ifjol:) Lät sedan båda pojkarna se att jag kastade ut två dummysar på en liten ö. Gick en transport på ca 150 meter innan jag satte hundarna. Började att skicka Disse. Dummysarna på ön var totalt bortglömda men hjälp så duktig han var på dirigering. Lyssnade på stoppsignal och tog sidotecknen utan att tveka:) Fick honom snabbt till rätt ställe och dummyn kom in utan skakningar! Phoenix kom ihåg vart dummyn fanns så där blev det inte mycket till dirigering. Dock fick jag honom att ta vattenvägen tillbaka:) Vi avslutade sen med dubbelmarkering på vatten vilket båda två klarade bra! Kan inte vara annat än nöjd med passet!

Väl hemma mätte jag avståndet på vattendirigeringen med hjälp av Google Earth. Den första Phoenix tog idag var ca 90 meter och den andra 100 meter. Bara hoppas att det håller i sig till proven :) Den Disse fick var ca 40 meter. Tycker han gjorde det jättebra även han. Var ju första gången.

Ja för ett par veckor sedan var vi ju till Sundsvall på utställning, jag och Phoenix. Då fick han Exellent med CK och var en snygg pojk. Idag var det återigen dags att springa vänstervarv. Den här gången i Skellefteå och nu var han inte så snygg längre:(

Jag och pojkarna åkte strax före sju och var framme vid utställningsplatsen kring halv tio. Strax efteråt kom även Helena, Malin opch Akai så vi satte oss och surrade medan vi väntade. Helena hade lovat vara handler så jag kunde lugnt slappna av och slippa vara nervös. Det var inte så många tollarhanar med så det kändes förhoppningsfullt. Förutom Phoenix var det en övertecknad (STOR nackfläck) unghund, en champion i samma klass som Phoenix, en öppenklasshane och en i championklass. Med tanke på unghundens nacke så kändes han inte som en CERT-aspirant så därför var det egentligen bara Phoenix och Krut som kunde vara aktuella.

Phoenix skötte sig jättefint i ringen och han och Helena såg ut att trivas tillsammans. Sen kom skylten, Very Good:(  Inget CERT till Phoenix iaf. Det visade sig sen att ingen hane fick CK förutom Pontiac i championklass. Phoenix stöp tydligen på sina rörelser idag. Kroppsligt var han tillräckligt bra för Exellent enligt domaren men han hade för svaga haser. Kan man lära hunden att göra tåhävningar???¨

Dagens kritik:

Välformat huvud med bra ögon och öron. Utmärkt benstomme. Lite lösa tassar. Kort bröstkorg och uppdragen buklinje. Välburen svans. Välvinklad bak. Rör sig rastypiskt från sidan och framifrån. Behöver bli stabilare i hasorna. Utmärkt päls.

Efter utställningen for jag förbi en sväng hos Malin för att hälsa på valparna. Det var Pralin som bor hos Malin med familj, Polly som Helena behöll och Bonzo som under dagen flyttade till Stockholm. Roligt att få träffa dom och vad dom hade växt! Extra skoj att jag hann träffa valpköparna som skulle hämta Bonzo med.

På hemvägen blev det cachejakt så resan hem tog ca 6 timmar istället för normala 3. Men det var det värt!

Idag skulle jag och grabbarna träna apportering med Anna och Lira var det tänkt. Men så blev det inte, Anna sms:ade igår och sa att hon inte kunde. Efter jobbet idag tog jag istället med mig grabbarna när jag och Siv skulle ut och leta efter några geocacher. När vi sedan lämnade av Siv efteråt så bestämde jag att jag skulle träna lite iaf, även om vi var ensamma.

Började med att ta med mig Disse och visa att jag slängde ut ett antal dummysar i ett område. Vände upp och gick iväg ca 50 meter ifrån dummysarna på andra sidan om ett dike. Sköt sedan iväg en apport med apportkastaren, vände upp skickade på området. Sen fick ha ta in apporteringen. Jobbade så ett antal gånger, sköt, vände upp på linjetag och sen hämta apporten. Gick riktigt bra! Det enda negativa var att han ljudade några gånger men annars skötte han sig strålande.

Bytte hund till Phoenix och då låg linjetagsområdet redan utlagt så han fick inte se det. Började med lite tolling med honom och tror att jag börjar hitta ett bra sätt att jobba med honom för att få ett högre tempo in till mig med leksaken:) Sen fick han gå fot ca 100 meter, satte honom och gick själv ca 100 meter till. Stannade och sköt en apport med kastaren, kallade in Phoenix och vände honom sedan mot området och skickade på linjetag. Gick riktigt fint. Apporten efteråt var lite tuffare, han gick lite för långt ut och fick jobba lite innan han hittade.

Varvade sedan dubbelmarkeringar med apportkastaren med linjetag mot området. Nåt skick när jag skjutit ganska nära området så ville han vika av mot den skjutna apporten men han lyssnade fint på stoppsignalen och sidotecknen:)

Sen fick Phoenix sätta sig i bilen med Disse medan jag la ut ett sök med 8 dummysar. La dom på ett stort område med likadan terräng men 3 dummysar la jag lite svårare med terrängbyte. En av dom låg inne i skogen vid sidan av fältet, en på ett fält intill och en på andra sidan en vattenfylld bäck. Hämtade sedan hundarna och varvade hund på de olika skicken. Mest nöjd med Disse som gjorde sitt bästa sök någonsin. Han hade ju stora problem med söket ifjol men nu gick han ut bra, hittade två av dom svårare dummysarna och gav inte upp. Sååå roligt att se:)

Avslutade med att dom fick sitta bredvid varandra medan jag kastade först en dubbelmarkering där dom fick ta varsin följt av två dubbelmarkeringar i följd. Båda två jobbade jättefint så jag kan inte vara annat än nöjd med passet. Imorn ska jag ta fram lite vilt så att jag kan köra med fågel i helgen. Det var alldeles för länge sedan och provsäsongen närmar sig allt mer:)

Usch, så rädd som jag blev idag har jag nog aldrig blivit! Trodde jag skulle förlora Disse...

Jag tog med mig syster och hundarna på en promenad när vi var i Kramfors idag. Hade sett en cache som jag skulle vilja logga och den låg på lagom avstånd för en eftermiddagspromenad. Vi traskade iväg och efter ett tag kom vi fram till ett skogsområde som ledde ned mot Ångermanälven. Cachen  skulle ligga nere vid vattnet i ett område som varken jag eller Frida varit vid tidigare. Vi släppte lös hundarna och började gå mot älven. Vägen var svår att gå, nedförsbacke med mycket vegetation och marken hal av lera så för mig och Frida tog det betydligt längre tid än för hundarna. När vi till slut var nere så hittar vi Phoenix och Diva ute på några lägre klippor vid älvkanten. Men vart var Disse?

Jag ropar på honom och nästan direkt efter så hör jag Frida säga HERRE GUD! Jag vrider på huvudet och ser vad hon precis sett. Disse befinner sig ca 100 meter bort, på väg nedför en vertikal klippväg som störtar brant ned i vattnet. Han hinner bara en bit innan han är fast på en liten, liten klipphylla, ca 7-8 meter uppe på klippväggen. STANNA vrålar jag! Disse står still och min puls rusar i 180. Slänger över koppel till Frida som kopplar upp Diva och Phoenix medan jag skyndar bort mot klipporna.

Där den röda cirkeln är stod Disse

Jag tar mig upp högst upp men kan inte se vart Disse är. Vill inte ropa av rädsla för att han ska röra sig och trilla. Vinkar åt Frida som pekar bortåt, jag är tydligen inte framme än. Medan jag letar honom så har Disse tydligen lagt sig ned på klipphyllan. Skyndar vidare och till slut vinkar Frida att han är nedanför mig nu. Jag tar mig försiktigt mot kanten och får syn på honom. Hjälp vad brant det är! Jag kan inte ta mig ned till honom. Kallar på honom och då försöker han hoppa upp men tar sig inte över kanten utan ramlar tillbaka. Jag ser inte avsatsen utan hunden försvinner bara. Då var jag säker på att han skulle ramla ned, väntade bara på plasket. Men som genom ett under dyker huvudet upp igen och han försöker igen. Nu kommer han upp och står nu på en större avsats ca 1,,5 meter under mig.

Vid den röda markeringen kom han upp, längst bort i bild ser man Phoenix

Om jag skulle hoppa ned dit så skulle jag kunna lyfta upp honom, men hur skulle jag komma upp själv? Det skulle inte gå, letar efter ett ställe som är mindre brant och hittar ett. Kallar på Disse och ber honom komma upp, han försöker två ggr men ramlar tillbaka båda gångerna. Han försöker då gå tillbaka mot det håll han kom ifrån, klippkanten och jag vrålar NEJ och han stannar. Letar vidare, hittar ett nytt ställe men inte heller där kommer han upp. Får gå vidare och hittar till slut ett ställe där jag lyckas få upp honom. Gud vilken lycka!

Går sedan ensam fram igen mot kanten och kikar ned, det är verkligen brant och under vattnet står det upp träpålar. Alldeles skakig när jag tänkte på vad som kunde ha hänt.

Klipporna nerifrån

Idag har jag och syster vart till Sundsvall med hundarna. Det var nämligen dags för rallylydnadstävlingar på Sundsvalls brukshundklubb och med tanke på hur få tävlingar det finns här uppe i norr så måste man ju försöka när det väl är några. Samlingen för fortsättningsklass var inte förrän klockan två, sånt är man ju inte bortskämd med så vi tog en sovmorgon och åkte hemifrån vid elva. Stannade på Djurkompaniet i Birsta då Frida behövde ett nytt halsband till Diva. Sen blev det lunch på Max och en hittad cache innan vi for ut till klubbstugan. Tur man har internet i mobilen! Jag trodde jag hade koll på hur man körde dit med det hade jag visst inte...

Väl framme så var dom lite försenade med nybörjarklass så vi kunde lugnt ta ut hundarna och rasta dom. Satt sedan och surrade med lite olika folk innan det slutligen var dags för prisutdelning för nybörjarklass. Grattis till Anna och Lira som klarade uppflyttningspoäng! Sen var det banvandring. Disses ena mardrömsskylt var med, den där han ska stå upp medan jag går runt honom. Han har ytterst svårt att inte flytta tassarna. Den andra, åttans frestelse slapp vi dock. Det var en trevlig bana med roliga skyltar så det kändes bra. Jag hade startnummer 8 med Phoenix och 11 med Disse. Hade helst haft tvärtom men det fick gå.

Phoenix fick börja med andra ord och han gick hyfsat. Dock en aning ofokuserad. Precis när han skulle göra snurr under gång så nös han. Blev jätteskumt genomförande och jag trodde att jag hade ställt till det alldeles. Min känsla efteråt var att jag hade missat 20 poäng där. Resten av banan genomförde han på ett okej sätt men jag vet att han kan så mycket bättre. Gick av banan med en liten osäkerhet. Hade jag klantat bort uppflyttningspoängen? Visste inte men hade inte tid att fundera på det, var ju tvungen att hämta Disse på en gång.

Ut ur bilen kom ett stressat litet vilddjur. Fokus på allt annat än matte men vi värmde upp och då verkade han med. Vi kallades till start men precis då fick dom strul med protokollen så vi fick stå ganska länge och vänta innan vi fick gå in på banan. Det verkade dock inte bekomma mannen nämnvärt. Vi kopplade lös och startade banan och jag säger bara HJÄLP! Totalt ofokuserad kille som kollade på allt utom matte, pendlade i position och kändes superosäker i allt. Tydligen såg det inte ut så från sidan, i alla fall så sa Frida att det inte hade sett tokigt ut alls men jag var helt säker på att vi hade misslyckats. Så där ska man inte uppträda Dissemannen!

Det var bara tre ekipage kvar efter oss och sen följde en kort väntan innan det var dags för prisutdelning. Blev väldigt förvånad när domaren sa att samtliga startande hade över 70 poäng. När han läste upp prislistan visade det sig att Disse hade 85 poäng, varav 10 poängs avdrag var för att han satte ned rumpan under 360 grader åt vänster. Så i övrigt kan det inte ha varit så illa för han hade ju bara 5 poäng till borta.

Phoenix drog till med en pallplats. 97 poäng och därmed fixade han sin tredje start med uppflyttningspoäng så numera kan han titulera sig RLD F med och vid nästa rallytävling får han starta avancerad klass. Nu är det bara att hoppas att det dyker upp några såna tävlingar i sommar. Dom som är ute nu är det bara nybörjarklass och fortsättningsklass på.... Men då hinner vi ju träna :)

I helgen var det dags för tur två till Pajala, som jag hade längtat! På skärtorsdag skjutsade jag först Frida, Disse och Diva till bussen. Dom skulle åka söderut för att hälsa på hos pappa i Kramfors. Sen for jag hem och packade in mig och Phoenix i bilen för att starta resan norrut. I Hörnefors blev det först ett stopp för att leta efter en cache. Den hittades snabbt och enkelt och vi kunde fortsätta. Vi gjorde ett stopp hemma hos Ann och Göran där vi bjöds på god middag och en massa trevligt hundsurr. Tiden gick dock alldeles för snabbt och det var dags att fortsätta. Resan mot Skellefteå gick trögt. Hade en ljudbok men blev ruskigt trött så det var jobbigt att köra. Men till slut rullade vi in på gården hos Malin och Håkan där vi skulle övernatta. När vi hoppat ur bilen så tog vi direkt en promenad med Phoenix och Akai och efter det blev det sängen nästan direkt.

Morgonen efter klev vi upp tidigt och tog en promenad med hundarna. Efter frukost så packade vi in oss i bilen och fortsatte mot Pajala. Framme hos Helena blev det en massa mys med valparna. Vi har myst, lekt, blivit bitna, vägt valpar, tvättat valpar, klippt klor, torkat kiss, rastat valpar, fotat valpar och låtit valparna träffa fågel. Dom små liven hade växt ordentligt sen sist och nu var det verkligen full fart på dom. Det brottades friskt och valparna morrade ilsket åt varandra när dom busade. Vilka röstresurser dom har!

På söndag kom Julia som ska köpa en av valparna tillsammans med sin pappa för att kika på valparna. Jätteroligt att få chansen att träffa en till av valpköparna. Dom var jättetrevliga och hade mycket bra frågor och tankar kring valparna och att ha hund. Förutom att mysa med valparna så visade vi lite träning. Phoenix fick visa apportering medan Puma och Puzzel visade lydnad. Blev en riktigt trevlig dag.

På måndag skulle vi åka hem igen. I Skellefteå passade vi på att leta rätt på en cache som Malin hade kikat efter tidigare. Jag och Phoenix åkte direkt vidare för att komma hem i hyfsad tid. I Umeå tog vi en promenad och letade rätt på några cacher under tiden. Sen fortsatte vi hemåt och hämtade en överlycklig Disse som var glad över att se matte igen. Kan bara konstatera att det var otroligt roligt att träffa dom små valparna. Längtar tills jag får mysa med dom igen :)

Här kommer lite bilder på de små:

Bruna valpen

Ljusblåa valpen

Guldvalpen

Röda valpen

Lila valpen

Gråa valpen

Oranga valpen

Mörkblåa valpen

Gröna valpen

Svarta valpen

Beiga valpen

Och några blandade bilder

Idag låg valparnas namn ute på Hunddata:) Det blev en godiskull till slut. Vi har funderat fram och tillbaka och till slut föll valet på godisnamn, något som både jag och Helena gillade. Efter lite mer funderande kom vi fram till att vi skulle välja godisnamn på bokstaven P eftersom både Phoenix och Pumas namn börjar på P. Kan lova att det inte var enkelt att hitta 11 stycken bra namn på just P.

Tikarna kommer att heta:

Maalarigårdens Polly af Phoenix

Maalarigårdens Pigall af Phoenix

Maalarigårdens Pralin af Phoenix

Maalarigårdens Pez af Phoenix

Hanarnas namn blir:

Maalarigårdens Partymix af Phoenix

Maalarigårdens Paradis af Phoenix

Maalarigårdens Popcorn af Phoenix

Maalarigårdens Popz af Phoenix

Maalarigårdens Popstar af Phoenix

Maalarigårdens Pim Pim af Phoenix

Maalarigårdens Plopp af Phoenix

Nu blir det spännande att se vem som kommer heta vad och vad de kommer kallas till vardags allihop:)