Jag och pojkarna åkte strax före sju och var framme vid utställningsplatsen kring halv tio. Strax efteråt kom även Helena, Malin opch Akai så vi satte oss och surrade medan vi väntade. Helena hade lovat vara handler så jag kunde lugnt slappna av och slippa vara nervös. Det var inte så många tollarhanar med så det kändes förhoppningsfullt. Förutom Phoenix var det en övertecknad (STOR nackfläck) unghund, en champion i samma klass som Phoenix, en öppenklasshane och en i championklass. Med tanke på unghundens nacke så kändes han inte som en CERT-aspirant så därför var det egentligen bara Phoenix och Krut som kunde vara aktuella.

Phoenix skötte sig jättefint i ringen och han och Helena såg ut att trivas tillsammans. Sen kom skylten, Very Good:(  Inget CERT till Phoenix iaf. Det visade sig sen att ingen hane fick CK förutom Pontiac i championklass. Phoenix stöp tydligen på sina rörelser idag. Kroppsligt var han tillräckligt bra för Exellent enligt domaren men han hade för svaga haser. Kan man lära hunden att göra tåhävningar???¨

Dagens kritik:

Välformat huvud med bra ögon och öron. Utmärkt benstomme. Lite lösa tassar. Kort bröstkorg och uppdragen buklinje. Välburen svans. Välvinklad bak. Rör sig rastypiskt från sidan och framifrån. Behöver bli stabilare i hasorna. Utmärkt päls.

Efter utställningen for jag förbi en sväng hos Malin för att hälsa på valparna. Det var Pralin som bor hos Malin med familj, Polly som Helena behöll och Bonzo som under dagen flyttade till Stockholm. Roligt att få träffa dom och vad dom hade växt! Extra skoj att jag hann träffa valpköparna som skulle hämta Bonzo med.

På hemvägen blev det cachejakt så resan hem tog ca 6 timmar istället för normala 3. Men det var det värt!

Började med att ta med mig Disse och visa att jag slängde ut ett antal dummysar i ett område. Vände upp och gick iväg ca 50 meter ifrån dummysarna på andra sidan om ett dike. Sköt sedan iväg en apport med apportkastaren, vände upp skickade på området. Sen fick ha ta in apporteringen. Jobbade så ett antal gånger, sköt, vände upp på linjetag och sen hämta apporten. Gick riktigt bra! Det enda negativa var att han ljudade några gånger men annars skötte han sig strålande.

Bytte hund till Phoenix och då låg linjetagsområdet redan utlagt så han fick inte se det. Började med lite tolling med honom och tror att jag börjar hitta ett bra sätt att jobba med honom för att få ett högre tempo in till mig med leksaken:) Sen fick han gå fot ca 100 meter, satte honom och gick själv ca 100 meter till. Stannade och sköt en apport med kastaren, kallade in Phoenix och vände honom sedan mot området och skickade på linjetag. Gick riktigt fint. Apporten efteråt var lite tuffare, han gick lite för långt ut och fick jobba lite innan han hittade.

Varvade sedan dubbelmarkeringar med apportkastaren med linjetag mot området. Nåt skick när jag skjutit ganska nära området så ville han vika av mot den skjutna apporten men han lyssnade fint på stoppsignalen och sidotecknen:)

Sen fick Phoenix sätta sig i bilen med Disse medan jag la ut ett sök med 8 dummysar. La dom på ett stort område med likadan terräng men 3 dummysar la jag lite svårare med terrängbyte. En av dom låg inne i skogen vid sidan av fältet, en på ett fält intill och en på andra sidan en vattenfylld bäck. Hämtade sedan hundarna och varvade hund på de olika skicken. Mest nöjd med Disse som gjorde sitt bästa sök någonsin. Han hade ju stora problem med söket ifjol men nu gick han ut bra, hittade två av dom svårare dummysarna och gav inte upp. Sååå roligt att se:)

Avslutade med att dom fick sitta bredvid varandra medan jag kastade först en dubbelmarkering där dom fick ta varsin följt av två dubbelmarkeringar i följd. Båda två jobbade jättefint så jag kan inte vara annat än nöjd med passet. Imorn ska jag ta fram lite vilt så att jag kan köra med fågel i helgen. Det var alldeles för länge sedan och provsäsongen närmar sig allt mer:)

Jag tog med mig syster och hundarna på en promenad när vi var i Kramfors idag. Hade sett en cache som jag skulle vilja logga och den låg på lagom avstånd för en eftermiddagspromenad. Vi traskade iväg och efter ett tag kom vi fram till ett skogsområde som ledde ned mot Ångermanälven. Cachen  skulle ligga nere vid vattnet i ett område som varken jag eller Frida varit vid tidigare. Vi släppte lös hundarna och började gå mot älven. Vägen var svår att gå, nedförsbacke med mycket vegetation och marken hal av lera så för mig och Frida tog det betydligt längre tid än för hundarna. När vi till slut var nere så hittar vi Phoenix och Diva ute på några lägre klippor vid älvkanten. Men vart var Disse?

Jag ropar på honom och nästan direkt efter så hör jag Frida säga HERRE GUD! Jag vrider på huvudet och ser vad hon precis sett. Disse befinner sig ca 100 meter bort, på väg nedför en vertikal klippväg som störtar brant ned i vattnet. Han hinner bara en bit innan han är fast på en liten, liten klipphylla, ca 7-8 meter uppe på klippväggen. STANNA vrålar jag! Disse står still och min puls rusar i 180. Slänger över koppel till Frida som kopplar upp Diva och Phoenix medan jag skyndar bort mot klipporna.

Där den röda cirkeln är stod Disse

Jag tar mig upp högst upp men kan inte se vart Disse är. Vill inte ropa av rädsla för att han ska röra sig och trilla. Vinkar åt Frida som pekar bortåt, jag är tydligen inte framme än. Medan jag letar honom så har Disse tydligen lagt sig ned på klipphyllan. Skyndar vidare och till slut vinkar Frida att han är nedanför mig nu. Jag tar mig försiktigt mot kanten och får syn på honom. Hjälp vad brant det är! Jag kan inte ta mig ned till honom. Kallar på honom och då försöker han hoppa upp men tar sig inte över kanten utan ramlar tillbaka. Jag ser inte avsatsen utan hunden försvinner bara. Då var jag säker på att han skulle ramla ned, väntade bara på plasket. Men som genom ett under dyker huvudet upp igen och han försöker igen. Nu kommer han upp och står nu på en större avsats ca 1,,5 meter under mig.

Vid den röda markeringen kom han upp, längst bort i bild ser man Phoenix

Om jag skulle hoppa ned dit så skulle jag kunna lyfta upp honom, men hur skulle jag komma upp själv? Det skulle inte gå, letar efter ett ställe som är mindre brant och hittar ett. Kallar på Disse och ber honom komma upp, han försöker två ggr men ramlar tillbaka båda gångerna. Han försöker då gå tillbaka mot det håll han kom ifrån, klippkanten och jag vrålar NEJ och han stannar. Letar vidare, hittar ett nytt ställe men inte heller där kommer han upp. Får gå vidare och hittar till slut ett ställe där jag lyckas få upp honom. Gud vilken lycka!

Går sedan ensam fram igen mot kanten och kikar ned, det är verkligen brant och under vattnet står det upp träpålar. Alldeles skakig när jag tänkte på vad som kunde ha hänt.

Klipporna nerifrån

Väl framme så var dom lite försenade med nybörjarklass så vi kunde lugnt ta ut hundarna och rasta dom. Satt sedan och surrade med lite olika folk innan det slutligen var dags för prisutdelning för nybörjarklass. Grattis till Anna och Lira som klarade uppflyttningspoäng! Sen var det banvandring. Disses ena mardrömsskylt var med, den där han ska stå upp medan jag går runt honom. Han har ytterst svårt att inte flytta tassarna. Den andra, åttans frestelse slapp vi dock. Det var en trevlig bana med roliga skyltar så det kändes bra. Jag hade startnummer 8 med Phoenix och 11 med Disse. Hade helst haft tvärtom men det fick gå.

Phoenix fick börja med andra ord och han gick hyfsat. Dock en aning ofokuserad. Precis när han skulle göra snurr under gång så nös han. Blev jätteskumt genomförande och jag trodde att jag hade ställt till det alldeles. Min känsla efteråt var att jag hade missat 20 poäng där. Resten av banan genomförde han på ett okej sätt men jag vet att han kan så mycket bättre. Gick av banan med en liten osäkerhet. Hade jag klantat bort uppflyttningspoängen? Visste inte men hade inte tid att fundera på det, var ju tvungen att hämta Disse på en gång.

Ut ur bilen kom ett stressat litet vilddjur. Fokus på allt annat än matte men vi värmde upp och då verkade han med. Vi kallades till start men precis då fick dom strul med protokollen så vi fick stå ganska länge och vänta innan vi fick gå in på banan. Det verkade dock inte bekomma mannen nämnvärt. Vi kopplade lös och startade banan och jag säger bara HJÄLP! Totalt ofokuserad kille som kollade på allt utom matte, pendlade i position och kändes superosäker i allt. Tydligen såg det inte ut så från sidan, i alla fall så sa Frida att det inte hade sett tokigt ut alls men jag var helt säker på att vi hade misslyckats. Så där ska man inte uppträda Dissemannen!

Det var bara tre ekipage kvar efter oss och sen följde en kort väntan innan det var dags för prisutdelning. Blev väldigt förvånad när domaren sa att samtliga startande hade över 70 poäng. När han läste upp prislistan visade det sig att Disse hade 85 poäng, varav 10 poängs avdrag var för att han satte ned rumpan under 360 grader åt vänster. Så i övrigt kan det inte ha varit så illa för han hade ju bara 5 poäng till borta.

Phoenix drog till med en pallplats. 97 poäng och därmed fixade han sin tredje start med uppflyttningspoäng så numera kan han titulera sig RLD F med och vid nästa rallytävling får han starta avancerad klass. Nu är det bara att hoppas att det dyker upp några såna tävlingar i sommar. Dom som är ute nu är det bara nybörjarklass och fortsättningsklass på.... Men då hinner vi ju träna :)

Morgonen efter klev vi upp tidigt och tog en promenad med hundarna. Efter frukost så packade vi in oss i bilen och fortsatte mot Pajala. Framme hos Helena blev det en massa mys med valparna. Vi har myst, lekt, blivit bitna, vägt valpar, tvättat valpar, klippt klor, torkat kiss, rastat valpar, fotat valpar och låtit valparna träffa fågel. Dom små liven hade växt ordentligt sen sist och nu var det verkligen full fart på dom. Det brottades friskt och valparna morrade ilsket åt varandra när dom busade. Vilka röstresurser dom har!

På söndag kom Julia som ska köpa en av valparna tillsammans med sin pappa för att kika på valparna. Jätteroligt att få chansen att träffa en till av valpköparna. Dom var jättetrevliga och hade mycket bra frågor och tankar kring valparna och att ha hund. Förutom att mysa med valparna så visade vi lite träning. Phoenix fick visa apportering medan Puma och Puzzel visade lydnad. Blev en riktigt trevlig dag.

På måndag skulle vi åka hem igen. I Skellefteå passade vi på att leta rätt på en cache som Malin hade kikat efter tidigare. Jag och Phoenix åkte direkt vidare för att komma hem i hyfsad tid. I Umeå tog vi en promenad och letade rätt på några cacher under tiden. Sen fortsatte vi hemåt och hämtade en överlycklig Disse som var glad över att se matte igen. Kan bara konstatera att det var otroligt roligt att träffa dom små valparna. Längtar tills jag får mysa med dom igen :)

Här kommer lite bilder på de små:

Bruna valpen

Ljusblåa valpen

Guldvalpen

Röda valpen

Lila valpen

Gråa valpen

Oranga valpen

Mörkblåa valpen

Gröna valpen

Svarta valpen

Beiga valpen

Och några blandade bilder

Tikarna kommer att heta:

Maalarigårdens Polly af Phoenix

Maalarigårdens Pigall af Phoenix

Maalarigårdens Pralin af Phoenix

Maalarigårdens Pez af Phoenix

Hanarnas namn blir:

Maalarigårdens Partymix af Phoenix

Maalarigårdens Paradis af Phoenix

Maalarigårdens Popcorn af Phoenix

Maalarigårdens Popz af Phoenix

Maalarigårdens Popstar af Phoenix

Maalarigårdens Pim Pim af Phoenix

Maalarigårdens Plopp af Phoenix

Nu blir det spännande att se vem som kommer heta vad och vad de kommer kallas till vardags allihop:)

Resan upp tillbringades med en ljudbok, otroligt bra underhållning längs vägen. Efter tre timmar var vi framme i Skellefteå där vi bjöds på middag hos Malin och Håkan. Hann även med en del hundsurr och en promenad innan vi fortsatte norrut. Helt suveränt med ett matstopp så där längs vägen. Det uppskattades mycket! Den fortsatta resan gick fint, stannade till efter Töre för att kissa och insåg då att det var superhalt. Fick lätta på gaspedalen en aning, kändes inte värt att köra i diket. Till slut var vi i alla fall framme och vi möttes av Helena och en sovande Anton inne i Pajala för guidad tur ut till Maalari.

När vi kom fram tog vi en promenad med hundarna så att de skulle få bekanta sig med varandra samt för att Phoenix skulle få sträcka på benen och uträtta sina behov. Phoenix blev superglad över att träffa Puma men insåg snabbt att det gällde att respektera henne, var man för framfusig så blev man nedplockad på jorden direkt.

Sen in och träffa valparna. Åhh, vilka små godingar! Mycket mindre än jag hade föreställt mig dom. På bilderna ser dom mycket större ut. Resten av kvällen tillbringades i valplådan. Vi passade även på att väga, fota enskilda bilder samt handmata alla valpar med köttfärs. Tror vi satt uppe till närmare tre innan det var dags att krypa till sängs.

Dagen efter steg vi upp kring åtta. Släppte ut Phoenix på gården, något han inte är van vid. Inte kunde han vara ute ensam heller, det brukar man ju inte få sa Phoenix som resolut ställde sig vid ytterdörren och väntade. I stort kan man säga att största delen av dagen tillbringades med valparna men vi hann även med promenader, besök i Helenas butik samt att slutgiltigt bestämma valparnas namn. Vad det blir för namn får vara en hemlighet ett tag till...

På söndag fyllde Phoenix 4 år! Det firades med paketöppning. Han var lycklig då han fick två stora mjukleksaker samt en burk med godis. Vi tillbringade så mycket tid som möjligt med valparna och vid tretiden var det slutligen dags för mig och Phoenix att vända hemåt. Hemresan var jobbig. Redan under de första 20 milen var jag så trött att jag tvingades stanna och ta en liten powernap på 10 minuter. Även den här gången fick vi middag i Skellefteå. Tack Malin och Håkan, det är guld värt! Var hemma i Övik vid elva och for direkt för att hämta Disse. Åhhh vilken glad kille som mötte matte! Sånt värmer massor i mattes hjärta! Därfter blev det snabb färd hem för att bara stupa i säng. Totalt slut med det var klart värt det! Längtar redan tills påsk då vi ska upp igen!

Här kommer några bilder:

På eftermiddan var vi och tränade lite apportering med Anna och Lira. Det blåste som sjutton och snön gör att vi fortfarande enbart kan hålla till på parkeringar och liknande men det var riktigt skoj idag. Anna hade hittat en ny parkering som var stor men framförallt fri från is. Jag valde att börja med ganska långa linjetag med störning. Phoenix har ju haft svårt med det så jag backade idag. Anna fick kasta störningsmarkering 90 grader om oss i första omgången. Han fick sen hämta linjetaget innan han fick ta markeringen. Sen flyttades markeringen stegvis allt längre framåt för att stegra svårigheten och han klarade det så himla bra!

Fortsatte med sidotecken vilket han också löste fint. Ett av skicket gick han snett på. Blåste stopp och riktade om honom och då hamnade han rätt. De sista skicken fick han en störningsmarkering kastad mellan mig och honom men det tyckte han inte var svårt utan tog sidotecknet kanonfint. Disse fick samma upplägg som Phoenix men med lite mindre störningar. Även han jobbade fint idag. Insåg dock att han fortfarande lätt glömmer sina områden om man ändrar lite i upplägget så nu måste vi träna på att gå till samma område fast från olika riktningar.

Valparna växer och utvecklas hela tiden. De är nu lite mer än två veckor och nästa helg ska jag åka upp och snusa på dom. Som jag längtar! Ska bli såå skoj:) Phoenix kommer följa med mig medan Dissse stannar hemma hos Frida och Ärtan. Kommer bli en riktigt rolig helg. Är bara själva bilresan som jag inte ser fram emot. Bilen är dock nyservad så jag hoppas vi kommer fram utan problem. Måste se till att fixa mycket bra musik som jag kan lyssna på längs vägen. Stackars Phoenix får stå ut med en matte som sjunger för full hals där framme:)

Väl ute på ön hittades cachen snabbt och sen tillbringade vi en stund med lek innan vi traskade vidare. Nu styrdes stegen mot en ny cache. Min första med högsta svårighetsgraden. Men det gick kanon, hade tur och fingrade på rätt ställe nästan direkt. Svårast med cachen var att jag lyckades tappa burken på backen och inte höll på att hitta igen den. När vi ändå var ute så passade jag på att logga några cacher till.

Aningen jobbigt på cachen Thunder Bridge. Hade inte läst cachebeskrivningen innan för då hade jag nog inte gett mig på den. Kom fram till bron som visade sig hysa in E4:an. Hmm däruppe kan man väl inte leta tänkte jag och drog fram beskrivningen. Nää, under bron gick det en smal gångbro med gallergolv. Fy sjutton vad otäckt. Logiskt så förstod jag ju att jag inte riskerade att ramla ned men höjdrädslan sa att du DÖR här Jennie! Var rädd för att ramla, för att tappa bilnycklar eller mobil eller för att rent av tappa ned burken när jag väl hittade den. Att hitta var inga problem, värre att komma åt den. Var tvungen att lägga mig på magen på bron för att komma åt den. Vill lova att jag var nöjd när jag var tillbaka på fast mark efteråt:)

På kvällarna är höjdpunkten samtalen med Helena. Så roligt att få se och höra om valparna varje dag och Helena gör ett superjobb med att fota dom och skicka bilder till mig:) Dom växer och frodas. Alla ökar i vikt så Puma har tillräckligt med mat till dom. Hon är så mån om sina små och sköter dom jättebra! Flera av valparna har nu börjat märkna på nosen, blir spännande att se hur många som blir mörka.

Idag på vår promenad träffade vi en dam som hade koll på att jag hade tollare i kopplen. Hon stannade och pratade en stund och sa då att hon gillade svarta nosar mest, för dom tollarna hade mycket finare ansikte. Så vi får väl hoppas att valparna blir svartnosar, eller hur Helena :P

Lilla Lila var så söt igår när vi satt och surrade. Plötligt kom det ett litet Voff från henne. Första gången jag hört nån av dom skälla:) Vit utmärker sig mycket. Full fart, trycker sig fram till spenarna och lägger sig på alla möjliga roliga ställen. Ofta ser man honom sovande ovanpå syskonen och igår kom han fram och la sig alldeles vid datorn medan vi satt och surrade.

Just nu ligger Ljusgrön mig väldigt varmt om hjärtat. Han är sååå söt :) Men favoriter brukar hinna ändra sig många gånger.

Längtar tills jag får träffa pluttarna !

Under gårdagen var det den yngsta valpen, Vit  samt Orange, tiken som är yngst som utmärkte sig mest enligt Helena. Båda två har varit väldigt framåt, kravlar över dom andra i full fart för att ta sig till maten. Vit visade även prov på en snygg stil när han plötsligt la sig för att sova tvärs över sin diande syskon :)

Puma tillbringar all sin tid i valplådan. Lämnar bara valparna för att äta eller uträtta sina behov. Hon tar en liten tur kring knuten, kissar och sen vill hon in. Igår var Helena ute med henne och då försökte Puma valla in matte till ytterdörren.

Blir en spännande vecka nu. Får se om det är några som börjar mörkna på nosarna. Har för mig att man redan efter en vecka kunde se att vissa av valparna i förra kullen hade fått mörkare nos. Puma är rödnäsa och Phoenix har mörk nos. Får se vilka som ärver mamma och vilka som ärver pappa. I Pumas förra kull fick alla valparna rosa nos och alla i Phoenix förra fick svarta:) Än så länge har alla superrosa nosar i alla fall :)

Dagen var lugn fram tills jag kom från min sista lektion, då möttes jag av ett sms med texten " Krystvärkar", Bilden i min hjärna var att nu kommer valparna vilken sekund som helst så jag kastade mig i bilen, körde som en dåre hem, sprang in och tog plats bakom dataskärmen. Där lugnade dom mig och sa att vattnet inte hade gått än så jag kunde lugnt gå ut och rasta grabbarna. Vid 15,33 gick vattnet och sen gick det undan.

15,36 såg första valpen dagens ljus. Sen följde några spännande timmar då valp efter valp föddes. Puma var otrolig! Inte ett ljud från henne när valparna föddes och så fort dom var ute så tog hon hand om dom. Inte en tvekan till vad hon skulle göra. Rätt imponerande hur tiken kan ligga och dia ett gäng valpar samtidigt som hon krystar ut en ny valp. Fullständig koll på vart hon hade valparna hela tiden och mellan värkarna så tvättade hon valparna konstant.

När klockan var kvart över tio och vi kände oss rätt säkra på att alla valparna var ute så blev det en snabb middag på Max. Då låg det 11 pluttisar och diade hos Puma. 7 hanar och 4 tikar :) Syrran hade varit en pärla och tagit grabbarna på en promenad medan jag kollade på valpningen. Supersnällt! När jag kom tillbaka hem igen blev det en stund till framför datorn för att kolla på underverken. Visst är dom väl underbara :)

Här hade Puma hunnit halvvägs, Lila tiken var nyss född och det skulle dröja en halvtimme tills nästa valp kom.

Puma är otroligt mån om alla valparna. En av grabbarna, mörkblå, mådde inte helt bra när han föddes men med gemensamma insatser från Helena, Malin och Puma så piggade han på sig och han mår nu lika bra som de andra i kullen. Helena berättade att hon gick för att duscha igårkväll och medan hon var i badrummet så hörde hon att en av valparna skrek upprört. När hon kollade ut genom dörren så ser hon att en valp har krypit in bakom Puma och hamnat mellan Puma och väggen. När hon ska gå dit och hjälpa fram den får hon se hur Puma, lyfter upp valpen med munnen och flyttar över den på rätt sida. Duktiga Puma <3

Idag har det varit lugnt och harmoniskt i valplådan. Alla valparna är pigga och äter bra. Puma lämnar inte valplådan annat än för att snabbt gå ut och kissa eller äta. Jag har haft en datastund där jag fått titta på dom. Sååå mysigt! Är så glad att Helena ställer upp så för mig och låter mig kika på de små gullungarna. Jag får vara med på ett otroligt härligt sätt. Tack Helena! Det är guld värt :)

Ljusblå visar upp en liten, liten tass.  Underbart söt <3

Längtar redan tills valparna är 3 veckor, då ska jag åka upp och kika på dom. Hade tänkt att jag skulle försöka få till tre resor upp så att jag hinner träffa dom några gånger innan de ska flytta hemifrån.

Här kommer några bilder på underverken

Nöjd och glad skidade jag vidare och mindes hur det var sist vi åkte, för ett år sedan då Disse blev komplett galen så fort jag tog på skidorna. Sååå skönt att han mognat tänkte jag. Sen kom vi till en nedförsbacke och då var det kört. När matte plötsligt åkte med högre hastighet än gångfart så trodde tydligen båda pojkarna att det var nån sorts ny lek. Disse skällde som en galning och Phoenix gnydde av glädje och angrep skidspetsarna som en liten tok. Svårt att hålla sig för skratt för han såg så rolig ut men försökte samtidigt få honom att sluta. Fick till slut ta fram kameran och filma dom.

Sen blev backen brantare och då fick Disse totalt frispel. Han försökte fånga matte när hon susade fram och missbedömde en aning så att han nöp mig i benet. Attans, Ont gjorde det och både byxor och hud gick sönder. Då var det lättare att hålla sig för skratt kan jag meddela...

Hål i mattes vad...

När vi slutligen tagit oss ned till stranden för att kunna åka ut på isen möttes vi av denna syn

Inte så mycket is att åka på :(

Vi fick ändra om i planerna och tillbringade en stund på stranden. Hade som tur var tagit med mig lite leksaker och kameran så vi busade på och knäppte kort.  

Efter en stund insåg Disse att det var vatten där ute, kunde man kanske bada?

Hmm liiiite kallt...

Brrrr, fryser om fötterna med det går...

Ska inte ni bada ???

Nej! Verkligen inte! Kom upp nu!

Okej då, jag kommer väl då...

Innan vi skidade tillbaka mot bilen fick vi även syn på en sommargäst, aningens tidigt kändes det som.

Vi tog oss till bilen utan större missöden men som skidtur kan nog denna utflykt klassas som katastrof!

Dagen efter inleddes med morgonpromenad och frukost innan vi åkte in en sväng till stan. Där hann vi med två djuraffärer, en loppis, en dataaffär och lite inköp av lunch. Åkte och hämtade hundarna och for för att träna. Malin hade hyrt en jättefin inomhuslokal där vi kunde träna. Vi körde lydnad eftersom ytan var rätt liten. Roligt att träna tillsammans med nya människor och få lite nya idéer.

Efter träningen for vi hem till Malin igen och Håkan hade midagen klar. En jättegod gryta med fläskfilé och ris. Sedan blev det en kvällsrunda med hundarna. Först en kortare tur för Puma och sen en längre för dom andra. Full fart med 4 glada tollare. Phoenix och Disse lekte en hel del med Akai och tyckte att livet lekte:) Under kvällen passade Helena på att trimma Phoenix som blev sååå stilig utan en massa ludd som sticker ut under öronen. Vi satt sedan uppe och surrade ett långt tag. Så roligt att ha massor av tid att surra hund. Extra roligt att kunna diskutera dräktigheten med nån som är lika intresserad som jag är :)

På söndag var vi iväg och tränade i ridhus. Vi körde först lite fågel utomhus och sedan lite apportering inne i ridhuset. Roligt att se Puma bära fågel med för det hade jag inte gjort tidigare. När vi hade tränat klart så tog vi en ny cachingrunda tillsammans med hundarna. Lite roligt var det när jag och Malin var och klättrade under en bro medan Helena stod uppe på bron med alla hundarna. Tydligen var det mååånga som kollade ned och undrade vad vi sysslade med och Helena var tvungen att hitta på en nödlögn om någon skulle fråga vad vi gjorde:) Lögnen var att vi hade tappat hundarnas tennisboll och var nere för att leta efter den...

Sen var klockan mycket och det var dags att åka hemåt igen. Såå tråkigt att lämna alla. Hade vart roligt att ha några dagar till. Var så himla roligt att träffa Puma. Hon var så rund och go:) Roligt att se hur mycket skillnad hon gjorde på Phoenix och Disse. Phoenix fick ligga bredvid Puma och hon brydde sig inte speciellt ens när han snusade på henne medan Disse inte ens fick titta på henne utan att hon blev sur. Det ska bli otroligt roligt att se vad det är för några som gömmer sig i Pumas mage. Vill att det ska bli mars NU!

Lite bilder från helgen:

Veckans stora händelse var så klart ultraljudet för Puma. Jag visste ju att dom skulle dit 8.30 på morgonen och det blev nervöst vill jag lova. Jag hade fått indikationer från Helena på att hon troligen var dräktig men man känner ju sig inte säker förrän man VET. Satt på jobbet, men hade som tur var planeringstid och inte lektion. Vi hade bestämt att Helena skulle ringa om det gick bra och skicka ett sms om det inte gjorde det. Vid 8,40 pep det till i mobilen. Vågade knappt titta men när jag väl gjorde det så visade det sig att det inte alls var från Helena. Fick vänta länge, kändes det som, innan mobilen äntligen ringde strax före halv tio. Så härligt att höra att Helena hade haft rätt. Puma är dräktig så nu väntar en spännande tid. Mindre än halva tiden kvar innan det är dags för pluttarna att kika ut. Nu får man börja fundera kring antal, fördelning och tecken:) Ska bli otroligt skoj!

Vad har vi gjort förutom att gå omkring i ett valprus då? Jo en del träning har det blivit. Vi har så sakta kommit igång med jakten igen efter vår vinterdvala. I måndags tränade vi tillsammans med Ulla och Anna. Jag körde samma upplägg med båda grabbarna men med viss anpassning till varje hund. Mitt stora mål inför nästa säsong är att få ordning på dirigeringarna så det är sånt vi jobbar mest med. I måndags valde jag att köra enligt följande. Medan hundarna låg kvar i bilen så gick jag och grävde ned 6 tennisbollar i en snödriva. Sen fick Phoenix börja. Han inledde med att ställa upp ca 40 meter från drivan men med ryggen mot den. Ulla kastade en enkelmarkering ca 60 meter åt andra hållet som han fick hämta. När han kom in med den kastade hon en ny men istället för att skicka på den så vände vi helt om mot snödrivan och skickade på linjetag. Funkade fint. När han kom in med bollen satte jag honom med ryggen mot markeringsdummyn, gick ifrån honom och skickade honom bakåt.

Varierade fram och tillbaka med att skicka till drivan med bollar och mot markeringsdummysarna. Valde att skicka raka linjetag, bakåt och med sidotecken. Phoenix skötte sig kanon! Svårast var när jag satte honom med markeringen bakom sig, kallade in så han tvingades springa från dummyn, blåste stopp och skickade bakåt. Han var väldigt tveksam till att komma mot mig, men stoppet och bakåtskicket var inga problem. Mycket nöjd med honom! Sen fick han sitta passiv medan Lira jobbade.

Därefter gömde Ulla tennisbollar i en driva bakom platsen där markeringsdummysarna hade landat. Phoenix fick inte se när dom las ut och sedan när hon var klar kastades det en dubbelmarkering mellan oss och bollarna. Phoenix skulle sedan springa ut på linjetaget, mellan dummysarna mot de gömda tennisbollarna. Det var Svårt! Han ville väldigt gärna vika mot dummysarna som han såg men vi fick till det:) Så roligt att se honom jobba idag för det var hög fart och stor glädje hela tiden:)

Disse fick samma upplägg som Phoenix och klarade övningarna bra. Insåg dock att tennisbollar i träningen är tufft för den mannen. Han Älskar verkligen dessa men bollarna värderas olika. Vissa tennisbollar är ännu bättre så han började byta. Var dessutom svårt att se i snön om han hittat en eller om han letade i en gammal gömma. I övning två gjorde jag det lite lättare för Disse än för Phoenix. Han fick följa med ut och gömma tennisbollarna innan markeringarna kastades. Tennisbollarna hade betydligt större dragningskraft så det var inga problem alls med att få honom att springa mellan dummysarna ut på linjetaget men sen blev det samma tjafs med byten igen. Tänkte efter inför skick två och la då ut en piptennisboll (bästa som finns) bakom oss. Då blev det skillnad. Ingen tendens att byta, snarare att han vände om och frågade, måste jag ta med en av dom här bollarna till dig matte eller kan jag komma tillbaka direkt??? Han har utvecklats mycket i passiviteten lilleman. Satt helt tyst medan Alwin jobbade!

Igår körde vi ett kort pass själva. Upprepade sista övningen från i måndags och det gick betydligt bättre för Phoenix nu:) Sen körde jag en variant på klockan med dom. Istället för att sprida dummysar runt i en cirkel så la jag dom tätt i en halvcirkel. La 7 stycken mellan klockan 9 och klockan 3. Skickade mot en, kastade tillbaka och skickade mot den som låg bredvid. Phoenix skötte det galant men Disse hade det jobbigt. Han låste sig väldigt på den jag hade kastat tillbaka idag och hade svårt att släppa den så det blev många fel... Den övningen får vi jobba mer med tror jag. Nu låg ju dummysarna väldigt tätt, ca 1,5 - 2 meter från varandra så det var inte helt enkelt.

Hundarna tyckte att det var toppen. Ny skog, nya lukter och sen är det ju så roligt att bara få träffas. Disse och Alwin lekte och härjade som två tokar hela vägen. Phoenix har en massa andra viktiga uppdrag som att utforska nya lukter och pinka in reviret men med jämna mellanrum så hängde även han med i leken. Det är så roligt att se när dom är så glada. Jag passade på att knäppa lite kort men hjälp vad svårt det är att fota svarta hundar! Tollarna är så mycket enklare...

Hmm ibland hängde inte fotografen med i svängarna, då kan man få bilder som ser ut så här:

Ulla hade varit gullig och fixat fika så är vi kom upp på berget hade vi fikapaus och tittade på den enastående vackra utsikten.

Vi fortsatte sedan vidare och hann med en porträttfotografering.

Cachen då? Jodå, den hittades utan problem:) Blev en härlig tur på tre timmar. Nu har jag trötta pojkar som sover gott här hemma.

Haha, roligt när man kollar igenom bilder för det sticker alltid ut tungor på flera stycken. Här kommer två från idag:)

Idag hade dom plogat så jag bestämde mig för att försöka mig på en cache uppe på Klingreberget. Det var mitt dummaste förslag på länge. Det var otroligt mycket snö. Pulsade fram i en timme men hade då kommit typ 250 meter upp på berget och hade betydligt längre kvar.

Det var inte bara jag som hade det jobbigt. Pojkarna fick också kämpa. Dom sjönk inte lika djupt som mig men med kortare ben så blev det rät djupt även för dom. Jag fick till slut ge mig, orkade inte längre och berget blev allt brantare. Känns rätt hopplöst när man vilat sig, går tre steg och är helt slut igen:)

Phoenix en aning skeptisk, ska vi verkligen gå hör??? Ja sa matte, kom nu!

Okej då:)

Jag bestämde mig för att vända tillbaka och vi ägnade en stund åt att busa innan vi började promenaden tillbaka ned för berget. Själklart blev det även en del fotografering:)

När vi kom ned tillbaka till bilen så kastade jag lite boll åt pojkarna på en äng medan jag roade mig med att fota dom.

Phoenix försökte skrämma Disse för att få bollen men den lille väjade snyggt och vann i alla fall:)

I januari tog vi det rätt lugnt. Det tillbringades en hel del tid ute i snön. Vi hade ju en vinter som var ovanligt snörik under 2011. Jag ögonlysde Phoenix då SSRK hade ögonlysning i Övik. Utan anmärkning vilket kändes jättebra!

Vi tränade en del lydnad tillsammans med ett gäng labradorer i Sörsvedje ridhus. Kanonbra träning, perfekt att kunna träna utan att halka omkring hela tiden. Vi provade även på en del sök vilket grabbarna gillade. Roligt att se hur dom jobbade för att hitta figuranten.

I februari hände det inte så mycket. Vi jobbade på med lydnaden och körde även lite apportering av vilt. Försökte få Disse att gilla fågel men det gick väl så där. Annars blev det en hel del lek och bus ute i snön även denna månad.

I mars hände det en del. Phoenix fyllde 3 år. Helt otroligt vad fort tiden går. Från att ha gått och väntat på att han skulle födas så är han plötsligt 3 år:) På hans födeslsedag var vi till Åsele för att tävla lydnad. Skulle köra båda hundarna och Phoenix var först ut. Han gjorde en kanonfin tävling och fick ihop 272 poäng, 1:a pris, klassvinst och UPPFLYTT till Eliten:) Kunde inte ha vart mer nöjd med dagen där men även Disse skulle ju tävla så det var bara att ladda om. Dice var egentligen inte startklar för ettan ännu men vi skulle ju ändå åka så varför inte testa. Han går in och gör en jättebra insats. 172 poäng, 1:a pris och klassvinst! Vilken dag!!!

April var en rolig månad. Snön försvann och vi kunde börja träna spår och apportering på allvar igen. Så härligt! Phoenix fick dambesök, Agrosofens Tipptoppa med matte Helen kom upp från Skokloster. Det blev lyckade parningar och en spännande väntan inleddes.

I maj gjorde Disse sitt MH på klubben. Jag tycker att han gjorde ett helt okej MH och han förvånade mig under vissa moment. Vi tillbringade mycket tid i skogen med träning av olika slag. I slutet på maj så var vi till Umeå och startade tollingjaktprov jag och Phoenix. Jag tycker att Phoenix gjorde ett superbra prov men det räckte bara till ett andrapris.

I juni debuterade Disse i lydnadskalss två. Vi deltog i trippelchansen i Kramfors. Vi startade först på fredag och Disse gjorde en jättebra insats men dessvärre reste han sig på platsen så vi fixade inte ett första pris. 139 poäng blev det. Lite trist när man vet att han kunnat haft 179 om han inte rest sig upp. Dagen efter reste han sig men så då bröt jag. Disse passade även på att fylla 2 år. Största händelsen den här månaden var ändå den 13 juni när Phoenix´s första kull valpar föddes. Ett härligt gäng på 6 valpar, 1 hane och 5 tikar blev det. Det blev en kull med väldigt mycket vitt:)

I juli ägnades en del tid åt att få in rapporter från valparna. Alla 6 växte fint och utvecklades som dom skulle. Vi gjorde en söderturné som inleddes med ett besök hos Liselott och Spex. Vi tillbringade två jättetrevliga dagar i Götene och hade hur skoj som helst! Vi fortsatte sedan mot Vingåker där vi besökte Phoenix´s uppfödare. Vi hade en härlig dag som avslutades med grillning tillsammans med Anne och Anders som har Phoenix´s syster Trolla. Jätteroligt att träffas. Dagen efter åkte vi till Skärblacka för ett besök hos Monica och Disses syster Busan. Jätteroligt att få träffa Busan med familj igen. Så var det sedan dags för första besöket hos valaparna. Åhh vilka godingar! Månaden avslutades med tollingjaktprov i Ockelbo. Phoenix tog sin etta i nkl på lördagen och på söndagen chansade vi och startade ökl. Det gick kanon! Han fixade provet fint och tog en tvåa i debuten:)

I augusti inledde vi med ett nytt besök hos valparna som nu var 7 veckor gamla. Riktigt roligt att träffa dom. Vi testade även fågel vilket alla valparna tyckte var spännande! Sen for vi vidare mot Sälen och årets tollarspecial. En riktigt rolig helg. Vi bodde med Jenny, Henke och Zelda från Härnösand. Disse startade WT men hade inte tid att lösa uppgifterna, det fanns ju brudar. Han slutade långt ned i prislistan med sina 44 poäng. Phoenix fick efter många funderingar starta ÖKL TJP och som han gjorde det. Matte grät av nervositet innan men hunden är helt cool. Löser sina uppgifter fint och fixar hela provet. Han fick en fin muntlig kritik och vi fick många lovord från publiken. Trodde vi skulle få en tvåa så lyckan var stor vid prisutdelningen när det visar sig att Phoenix var en av totalt sju hundar som tog en etta! I slutet av månaden fick vi besök av Anna-Li och Phoenix´s dotter Pixie. Jätteroligt!

I september blev det en massa träning och tid i skogen. Vi debuterade även i en ny gren, rallylydnad vilket gick jättebra. Disse fixade två godkända resultat och Phoenix tog en direktuppflyttning efter att ha fått 100/100 poäng. Vi startade tjp i Piteå med ett andra pris som resultat.

I oktober körde vi en ny start i rallylydnad. Disse fixade ännu ett godkänt resultat och kan nu titulera sig RLD N. Phoenix var ytterst nära en direktuppflyttning igen när han nu fick testa fortsättningsklass men slutade på 99/100 poäng. Han fick ett godkänt resultat även i sin andra start så nu fattas bara ett innan han når avancerad klass.

I november debuterade Phoenix i elitlydnaden. Tävlingen gick inte överdrivet bra. Vissa moment gjorde han mycket bra medan vissa kunde ha varit mycket bättre men han nollade inget moment och vi fick 209,5 poäng och ett tredje pris. Disse fick starta klass 2 och nu låg han platsliggningen och fick ihop 175 poäng, uppflytt till klass 3 och klassvinst! Så nöjd med honom! Vi var även ned till Skokloster på valpträff med Phoenix´s valpar. Alla valpar kom på träffen och det var sååå roligt att träffa allihop.

I december kom slutligen snön och vi har haft vintervila. De sista dagarna innan 2011 var slut så kom det dambesök till Phoenix igen. Den här gången var det Fagerlands Röda Puma och matte Helena som hälsade på. Två parningar har det blivit i skrivande stund. Vi hoppas nu på små valpar på Maalarigårdens kennel i början på mars:)

Phoenix fick först sitta passiv medan Lira jobbade mot det ena området. Sen skickade jag honom på linjetag mot området som låg bredvid Liras. Det var ca 100 meter ut vilket är långt för honom. Han gick lite snett, hamnade typ mittemellan de två områdena men lyssnade fint på stoppsignalen och tog uttecknet fint. Hanmnade rätt och kom in med dummy. Sen vände vi om 180 grader för nästa övning. Vi inledde med en markering som föll mittemellan två områden. Hunden fick hämta in markeringen och därefter skickade vi hunden på linjetag mot samma ställe som markeringen landat på. När dom var framme blåste vi stopp och dirigerade höger mot det område som låg där. Phoenix tog markeringen fint. Gick bra på linjetaget och lyssnade på stoppsignalen. Men sen var han för självständig när jag skulle vinkla höger och ville fortsätta söka där markeringen hade fallit. Men en ny stoppsignal och nytt högertecken gjorde att han gick helt rätt.

Vi vände tillbaka mot första hållet. Nu bytte vi område. Lira gick först, nu mot stenen som Phoenix jobbat mot tidigare. Dom körde två skick så Phoenix fick vänta en stund innan det var hans tur. Sen skickade jag honom mot en liten höjd på ca 100 meters avstånd. Han var tveksam först, men gick sen fint ut. Blev tveksam så jag stoppade upp honom på ca 60 meter. Han tog då uttecknet fint och hittade sin dummy. Bytte sida, skickade mot första området igen. och det löste han bra. Stoppade en gång även nuh och vinklade om.

Tillbaka mot höjden igen. Anna skickade då Lira samtidigt mot ett område bakom Phoenix. Han var återigen tveksam till att gå ut. Var första tre meterna som var jobbiga idag. När dom var passerade gick han fint. Anna blåste stopp på Lira och då stannade även Phoenix. Men han lyssnade fint på mitt tecken och hittade rätt.

Vi vände tillbaka mot de två områdena på andra sidan. Började med ett rakt linjetag mot det vänstra området. Gick bra. På vägen in så skickades Lira mot det högra området men det var inga problem. Skulle sen skicka igen mot samma område men då tyckte Phoenix att det var intressantare att stanna och lukta på en fläck där Lira hade suttit. Fick gå ut och säga till honom och skickade sen om. Då går han klockrent ut och hämtar. Skitungen min:) Avslutade med markeringsövningen igen med samma resultat. Han trodde sig först kunna bättre än matte men när han lyssnade på vad jag sa så gick det kanon! Mycket nöjd med Phoenix idag. Han klarade alla övningarna även om de självfallet kan göras ännu bättre. Hade inte trott att han skulle fixa allt så det var positivt.

Sen var det Disses tur. Han fick se två områden läggas ut. Inledde med att skicka honom på linjetag. En gång mot varje område och det gjorde han klockrent. Sen vände vi om 180 grader och körde några markeringar. Första markeringen kastades bakom Anna. Han gick fint men stannade upp lite före dummyn. Men den kom snabbt in. Sen fick han en dubbel där en kastades till höger och en till vänster om Anna. Han fick välja ordningen själv och tog då den först kastade dummyn först. Den spikade han. Sen dummy nummer två, hittades i princip direkt.

Vände tillbaka och skickade honom på linjetag igen mot områdena. Lika fint även denna gång. Kan inte annat än vara helnöjd med honom. Han jobbade otroligt fint idag. Synd att han inte klarar av att prestera så här när det är nya hundar med. Men jag hoppas att vi ska lära oss hantera den stressen hos honom.  För liten KAN!

Hmm struligt inlägg, men kanske nån hänger med på vad vi gjorde:) Tack Anna för att du fick med oss ut!

Stannade vid Skrikebodarna, släppte ut hundarna och promenerade iväg mot första stoppet Bjästabodarna. Kan lova att det inte blev nån snöfri tur som jag hade planerat. Fick plumsa fram i snön, mycket blött under snön dessutom så kängor och byxben blev rätt blöta. Tur att man inte är gjord av socker:) Hundarna njöt dock! Jag har tidigare sagt att Phoenix inte är nån snöfantast men det fick jag äta upp idag. Oj vad glad han var! Vilken energi i grabben:) Han sprang som ett tok hela tiden och då var vi totalt ute och traskade i 4 timmar. Han låg lååångt framför mig, tog avstickare ut i skogen, busade och härjade. Sååå roligt att se honom! Disse har alltid älskat snön så han förvånade mig inte.

När vi kommit till Västanå fäbodar så inser jag, pannlampan ligger kvar i bilen:( Har nya batterier med mig men dom hjälper ju föga om man inte har nåt att stoppa dom i. Klockan är redan halv två och erfarenheten säger att det är mörkt vid tre. Kan då konstatera att det får bli en kortare tur än planerat. Hade två fäbodar kvar egentligen men insåg att risken var stor att det skulle hinna bli mörkt innan jag var tillbaka till bilen. Hade ingen större lust att ströva omkring i beckmörker utan pannlampa. Så det fick bli till att vända.

Blev bara tre cacher idag, betydligt färre än jag hade tänkt mig men det gör inte så mycket. Vi hade en toppenmysig dag i skogen. Hundarna var helnöjda och det var så otroligt vackert ute! Lite skum känsla dock när vi kom ut ur skogen sen och det var barmark igen:)

Vi får se hur länge till vi klarar oss från snön. jag tycker att det här var ett bra upplägg. Snöfritt hemma och snö bara tre mil bort. Så kan det gärna fortsätta hela vintern...