På torsdagen var det äntligen dags, för årets Tollarspecial! Något man sett fram emot hela året egentligen. Vi landade på Böda Camping och fick tag på vår stuga som vi skulle dela med Jenny, Henke och Anna-Li. Vi installerade oss och sen var det dags att gå och anmäla sig. Gick betydligt snabbare i år kändes det som. I Sälen stod jag i kö hur länge som helst. Hann träffa på en hel del känt folk redan där. Efter registreringen åkte mina stugkamrater iväg på Agrosofenmiddag medan jag och Phoenix stannade i stugan. Fixade middag och sen blev det tidigt i säng eftersom att vi skulle starta TJP tidigt morgonen efter.

Provet hade ett trevligt upplägg som kändes utmanande utan att vara supersvårt. Vi hade startnummer tre så jag tittade på första startande som var Ingela och Tea. Sen gick jag för att hämta Phoenix. Vi började vårt prov med ansmygning till gömslet. Precis som i Ockelbo var han het och ville inte riktigt gå fint vid sidan så jag fick påminna honom flera gånger. Tollingen flöt på fint och han var bra med. Sen skulle vi ställa upp vid kanten på gömslet. Ute på vattnet ca 100 meter ut låg en båt där kastaren satt, ganska långt till vänter om oss stod skytten. Jag riktade Phoenix mot kastaren och visade där är det. Nää sa Phoenix och vände sig mot skytten, DÄR är det! Det innebar att han missade markeringen, tror han hörde nedslaget för han vände på huvudet då. Skickade iväg honom och han gick fint ut, tills det var ca 40 meter kvar. Då blev han tveksam och stannade upp. I samma veva sköt dom i Ökl-rutan som låg på andra sidan viken och Phoenix började simma i den riktningen vilket var fel. Blåste på honom, riktade om och de första signalerna lyssnade han fint på. Jag tappade tyvärr bort anden och visste till slut inte vart jag skulle styra honom och efter ett tag slutade han lyssna och började jobba själv. Hamnade sen på dirigeringsanden och kom hem med den.

Fick fortsätta tolla och nu var det en busig kille. Stack iväg med leksaken och drog stora lovar nästan hela vägen till publiken. Vad var detta? Var det min hund? Roligt att se egentligen:) Fick in honom och fortsatte tolla. Sen fick vi smyga till ett nytt gömsle och fortsätta tolla där. Då han tagit in dirigeringsanden så kunde vi inte genomföra detta moment vilket var synd. Hade velat testa det:/ Sen följde en dubbel på vatten som han tog in, dock lite väl ofokuserad. Mer tolling och sen ett linjetag. Det låg väldigt nära söket och Phoenix fick vind på en and på fältet och vek av. Lyssnade bra på stopp och vände som jag visade men bara för att sedan vända tillbaka mot fältet igen. Gjorde samma sak två gånger så jag tog hem honom och skickade om. Då gick han superfint! Avslutade med ett fält som låg både på fast mark och ute på en ö. Phoenix var trött nu men jobbade på bra. Hittade och kom in med alla fåglar men strulade med gässen. Den första la han ned två gånger och den andra ville han först inte ta så där fick jag säga till honom. Då kom den in fint.

Jag var supernöjd med mycket av dagens arbete, sen fanns det en hel del att slipa på med vilket ledde till ett nollpris. Resten av dagen ägnade vi åt att titta på andra ekipage. Blev många nollor i elitrutan. På kvällen grillade jag hos Malin som har Keno och Iver.  Var även förbi på prisutdelningen en sväng.

På lördag var det tidig morgon igen då jag skulle vara funktionär på lydnaden. Var skrivare i klass 1 vilket var skoj! Fick även chansen att se Anna-Li och Pixies debut i lydnad. När vi var klara hade jag planerat att åka ut i skogen och kolla men valde att stanna på campingen och titta på lydnad så att Phoenix skulle kunna vara med. En härlig och trevlig dag! På kvällen blev det prisutdelning och sen grillade vi hemma i vår stuga.

Söndagen var utställningsdag och Phoenix ställdes i jaktklass. I första rundan klarade vi oss bra och fick HP. Domaren tyckte han var stor och plockade fram mätstickan för att kolla honom men han klarade sig utan problem:) I konkurrensen var vi kvar precis tills dom skulle börja placera, då åkte vi ut. I övrigt så gick vi runt och kollade på Phoenix´s valpar. Roligt att så många var med på specialen i år!

När vi sedan sitter och tittar på finalerna så ropar plötsligt speakern att han vill ha in ett antal hundar som ska tävla om Årets Tollingjaktprovsmeriterande hund 2012. En av hundarna han räknar upp är Phoenix! Va, fattar noll? Varför ska vi in? Vart är min nummerlapp? Får springa till bilen och hämta den och sen springa in i ringen. Tea och Tonic skulle ha vart med men dom är inte på plats. Annars är det Phoenix. Ducke och Arrac. Nu ska vi bedömas utställningsmässigt eftersom vi alla har två första pris i ÖKL vilket är det bästa någon hund presterat under 2012. Vi springer våra varv och står sedan och väntar på resultatet. Domaren meddelar speakern och denna ropar ut - Domarens val är nummer 187! Redan när han säger Etthundra så tänker jag att näää, inte vi. Sen händer ingenting! Ingen av oss tre reagerar. Speakern fortsätter Bluenosers Pacific Phoenix! Fattar ingenting, har vi vunnit i utställning? Mot en utställningschampion? Tydligen :) Vi får gå fram och ta emot en stoooor rosett och flera priser:)

Vilken grej, Årets tollingjaktprovsmeriterade hund 2012 är min Phoenix!

Anledningen till att jag inte fattade nåt när dom ropade ut numret var att vi hade 87, inte 187 som speakern sa :)

Den här titeln rankar jag högt. Är bara Tollarmästartiteln samt Årets retrieverjaktprovsmeriterade hund som jag för egen del värderar högre. När finalerna var över så satte jag och Julia oss i bilen och åkte norrut på en gång. Vi mellanlandade i Uppsala där dom andra redan väntade och efter en natts sömn åkte vi hem till Norrland igen. Så skönt att vara hemma igen :)

När vi vaknade på morgonen visade det sig att det inte var riktigt lika folktomt vid vår parkering som det hade verkat under natten. När jag skulle kliva ut ur tältet stod det tre bilar på parkeringen samt ett par på cykel en bit från oss. Jaja, ingen större fara:) Tog hundarna med mig på en liten morgontur eftersom att Julia inte hade vaknat ännu. Kom på att jag kunde ju kolla om det fanns nån cache i närheten och det gjorde det, bara 60 meter från tältet så den passade jag på att logga. När vi packat ihop tältet åkte vi till Knivsta där vi tränade lite lydnad på brukshundklubben. Tog lite längre tid än beräknat att ta oss dit bara. Först knappade vi in gatuadressen på GPS:en men den måste ha vart till nåt postfack eller liknande för det var mitt inne i Knivsta utan en tillstymmelse till träningsplaner. Ställde in på koordinater istället och åkte iväg. En bra bit ut i skogen för att slutligen landa på - Lagga Ridcenter:( Hmm, fel igen... Hittade slutligen en vägbeskrivning som vi följde och då hamnade vi rätt:)

Efter träningen åkte vi till Bromma och besökte en stor djuraffär. Regnet vräkte ned så man hann bli ordenligt blöt bara genom att ta sig från bilen och in i butiken. Sen ställde vi in GPS:en på Nyköping. Du kommer att passera vägtull sa min GPS. Vill du ta en annan väg? Ja svarade jag och GPS:en la om rutten. Sen körde vi in och ut genom Solna bland annat och jag sa till Julia att hoppas inte GPS:en ger upp för jag har helt tappat orienteringen om vart vi är. Plötsligt säger rösten i GPS:en att vi ska ta av nästa avfart höger och åka upp på motorvägen. Enda problemet var att den avfarten var avstängd. Vi fick fortsätta framåt och hamnade till slut mitt inne i centrala Stockholm. Vet inte hur många gul/röda trafikljus som stackars Helena som låg bakom körde mot. Till slut var vi dock ute på E4:a igen och kunde efter några timmar landa i Nyköping.

Vi hittade ett motionsspår där vi bestämde oss för att promenera med hundarna. Riktigt fint i skogen och Phoenix var helt crazy och skulle bara dra iväg in i skogen. När vi gått ungefär halva rundan så fick jag svaret på varför. När jag rundade en krök så står det plötsligt en stor älgtjur ca 25 meter in i skogen. Oj, här står det en älg säger jag lugnt och vi kopplar hundarna. Då börjar älgen plötligt springa mot oss. Shit, nu var man inte stor! Vi hoppar undan men älgen stannar ett par meter ifrån oss, sen vänder den och springer tillbaka och ställer sig där den först stod och står sedan och tittar på oss. Resten av promenaden blir det kopplad hund.

Åker in till centrum och käkar och sen tillbaka till skogen där vi slår upp tälten. I natt ska vi få sällskap av Jenny och Henke men dom kommer sent eftersom att Henke har jobbat under dagen. Blir lite imponerade av att dom hittar oss där i skogen men tydligen var koordinaterna som min Iphone visade bra:) Dagen efter bilar vi sedan vidare mot Öland och årets Tollarspecial!

När vi lämnat Sala var siktet inställt på Uppsala där vi skulle träffa Bonzo och Malte från sista kullen med familjer. Lite vägbyggen vid Ulltuna ställde till det lite för oss men till slut hamnade vi rätt. Åhh vad skoj att se de två grabbarna. Båda två hade växt ordentligt sen sist och nu var det valpar som liknade Phoenix. Varken Polly eller Hugo som varit med sen starten på vår resa är ett dugg lika Phoenix så det var roligt att se att det fanns några i kullen som påminner om pappsen med :) Vi tillbringade flera timmar på en gräsyta där valparna kunde busa och härja med varandra och med dom vuxna hundarna. Härligt att se! Nu var det inte 5 tollare som sprang omkring utan 7:)

Vi passade även på att äta lunch i det gröna. Sofia, Bonzos matte hade varit gullig och bakat jättegott fikabröd som hon bjöd på. Tack snälla! Var riktigt roligt att både Maltes och Bonzos familjer ville träffa oss. Förhoppningsvis dröjer det inte ett helt år tills nästa gång. Jätteroligt att se mentaliteten på valparna. Alla jag har träffat har varit väldigt sociala och goa. Polly är nog "värst" av alla. Vill helst krypa in under skinnet på folk :)

Efter massor av bus, lek, lite träning, fotografering och surr var det dags att bryta upp. Vi packade in oss och styrde mot Fridas lägenhet. Blev en gemensam middag på en jättetrevlig pizzeria. Sen stack jag och Julia ut efter vägarna för att hitta en tältplats. Hade tur och hittade ett bra ställe snabbt. Tyvärr hade vi varit för snabba när vi hämtade Helenas tält ur takboxen så vi hade bara fått med oss yttertältet. Fick ta mitt lilla tält istället. Hugo fick sova med oss medan Phoenix fick tillbringa natten i bilen utanför. Funkade fint det med :)

Efter Ockelbo hamnade vi alltså i Sala. Det fanns två anledningar till detta. Dels för att jag varit här tidigare och visste att möjligheten till bra vattenträning var god och dels för att det finns otroligt mycket geocacher i området. Det tilltalar ju en inbiten cachare;) Jag hade som sagt varit här en gång tidigare. Ifjol, också det mellan Ockelbo och Specialen. Då sov jag och Phoenix här en natt. När vi rullade in i Sala hade jag en vag känsla för åt vilket håll vi skulle. Åkte som jag trodde men till slut sa jag till Julia - Tror det är fel. Det är 1 km till en rastplats, vi stannar där och ser om vi kan hitta rätt med hjälp av Gps. Hann bara säga det så dök det upp en skylt "Järndammen". När vi kom fram var började klockan närma sig kväll. Vi började med att ta ett varv runt med hundarna. En trevlig tur och hundarna var lyckliga över att få springa lösa. Ser otroligt härligt ut med 5 rödingar som far omkring. När vi kom tillbaka ägnade vi en stund åt att plocka bort en massa fästingar som kröp på hundarna och att sätta upp tälten.

Morgonen efter inleddes med en promenad och sen lite frukost. Därefter tog vi en tur in till Sala för att köpa fästingplockare, middag och diverse småsaker. Istället för en snabb tur blev vi kvar i centrum rätt länge då vi hela tiden kom på nya grejer som behövde skaffas. Vi bestämde oss för att grilla lite kött till middag så vi ladade upp med engångsgrillar. Det ryktades om regn till kvällen så vi passade även på att skaffa en pressenning att lägga över tälten. Det var tur! Direkt vi kom hem la vi på den och sen öppnade sig himlen. Vi tog med hundarna och lite träningssaker och tog en tur till andra sidan sjön. Tränade och hade trevligt med hjälp vad blöta vi var när vi kom tillbaka.

Enades snabbt om att grillning inte kändes som nåt roligt alternativ så vi bytte till torra kläder och åkte in till Sala för att äta. Det var lättare sagt än gjort! Fanns inte ett enda ställe som hade öppet. Vårt sista alternativ var att ta en korv på macken, men till och med den hade stängt:( Blev till att sätta oss i bilarna igen och dra iväg 4 mil till Västerås för mat på Max. Gott, gott men aldrig har man väl åkt så långt för en burgare:) Otroligt jobbigt att köra hem efteråt. Trötta kröp vi in i tälten och somnade.

När vi vaknade på tisdag hade det slutat regna. Jag var först uppe, packade ihop mina grejer och tog med Phoenix på en promenad för att hitta några cacher. Gick fint men jag hann bara ta ca 10 stycken. Planen inför resan var betydligt fler... När vi kom tillbaka åt vi frukost, packade in det sista i bilarna och styrde vidare mot Uppsala.

Fredagmorgon ringde klockan olidligt tidigt. Jag, Helena och Julia hade varit lite förutseende och åkt till Kramfors kvällen innan så vi skulle ha lite kortare att köra men trots det var vi tvungna att åka absolut senast halv fem. Målet för dagen var Ockelbo. Hela helgen arrangerades tollingjaktprov och för min del var siktet huvudsakligen inställt på lördagen. Då skulle nämligen Sveriges första Elitklass prov i tolling hållas och jag skulle starta med Phoenix. Under fredagen skulle vi bara vara publik så det kändes skönt. Resan ned flöt på fint, var inte alls lika trött som jag var året innan. Det var först när jag svängde av E4:an mot Ockelbo och hade en timme kvar som det blev jobbigt.

Väl framme blev det glatt återseende med massa härliga människor. Extra skoj att träffa Phoenix´s kullsyster Tess igen. Var ju riktigt länge sedan sist. Tillbringade hela dagen i skogen. Såg en massa duktiga hundar där en av höjdpunkterna var Annika med Tintin som svarade för en mycket fin insats med 1:a pris och HP i ÖKL. Stort grattis!

När provet var slut åkte vi till Medskogssjöns Camping där vi hyrt stugor. Jag bodde tillsammans med Liselott och Spex vilket var skoj. Kvällen ägnade vi åt att fixa middag och sen blev det tidigt i säng då vi skulle upp tidigt morgonen efter.  På lördag vaknade vi, spända av förväntan och nervositet. Hur skulle provet se ut? I och med att det är första provet någonsin i Sverige så visste man inte vad som väntade. På samlingsplatsen fick vi en muntlig genomgång som gjorde de flesta mer förvirrade. Vi fick höra om fridlysta Träsktättingar som häckade i förbjudna områden ute i provmarken och skjutgalna skyttar som skulle slänga iväg skott mest hela tiden. OJ OJ OJ, hur skulle detta gå? När vi åkte ut till provplatsen och gick igenom provet på plats lugnade vi oss. Nu verkade det plöstligt inte alls så illa. Jag hade startnummer 4 och provet var upplagt så att jag utan problem kunde titta på fram tills sista delen av ekipage nummer 3 som var Lisa och Spex. Gick sedan och rastade Phoenix och gjorde oss redo för start.

Vi började med ansmygning. Phoenix som brukar behöva ett kommando var i gasen idag och ville gå alldeles för långt fram, fick påminna honom flera gånger. Väl i gömslet så låg han dock fint.

Kolla positionen...

Vi fick först tolla en kort stund och Phoenix var med. Han stannade upp och kollade ut över vattnet men det har jag hört flera gånger av domare att det är positivt. Efter ca 6 tollingar sköt skytten ett skott till vänster om gömslet. Sen skulle vi skicka på linjetag längs strandkanten. Phoenix är ju en grabb som föredrar land framför vatten så jag valde att stå nära stranden vid skicket. Detta för att minska risken att han skulle hitta en liten stig som ledde in i skogen på andra sidan. Riktade honom och skickade, hunden gick iväg - rakt i vattnet och började simma ut i sjön! Blåste stopp och vinklade om, han lyssnade fint och simmade åt rätt håll. Gick upp på land strax innan fågeln och hittade den snabbt. Fick in anden och sen skulle man skicka ett linjetag till mot samma område, bara några meter längre ut. Klockrent skick, hittade snabbt och kom in med and nummer 2.

Därefter följde transport efter skytt till ett sökområde. När hunden kom in med fågel nummer 2 från söket sköt skytten och en gås kastades i vattnet. Phoenix hade otur med ekot av skottet och vände huvudet åt alldeles fel håll så han missade kastet. Han höll dock kvar anden han hade i munnen och kom in med den. Riktade upp honom och skickade på linjetag mot gåsen. Vid vattenkanten blev han dock osäker och vek av åt höger. Blåste stopp och försökte trycka ut honom men han vände höger igen. Stopp igen och fick då en kommentar om varför jag inte gick fram till kanten och skickade. Trodde inte att jag fick det svarade jag och fick ytterligare en kommentar. Gick fram och skickade om och då var det inga problem, gåsen bärgades.

Ny transport, till en ny liten tjärn. Här började vi med en lång omgång tolling. Sen sköts det två skott under tollingen och en markering kastades från andra sidan sjön. Phoenix gick fint i på mitt kommando, simmade över och hämtade in markeringen. Sen skulle man dirigera över sjön till en and som låg uppe på land. Lite nervöst, det här är ju vårt problem, att gå i sjön utan synretning. Men han gick fint i, simmade ut men drogs mot markeringsnedslaget. Lät honom simma på och tänkte att så länge han simmar på framåt så tänker jag inte bråka med honom. Ifjol i Ockelbo sa samma domare åt ett annat ekipage att man inte skulle störa hunden utan hellre låta den simma över och sen styra om den på land. Phoenix simmade över sjön, klev upp på andra sidan, lyssnade fint på stoppet och tog mitt tecken direkt och sprang rätt till anden. Jag var riktigt nöjd! Sen tog han landvägen tillbaka men det gör mig ingenting.

Vi gick sedan tillbaka till söket och fick plocka in de sista tre fåglarna där. På en fågel la han ned ca 2 meter framför mig men tog upp den när jag bad honom. Tyvärr slarvade han med greppen och bar flera fåglar i halsen och tydligen rispade han den sista för där hittade domaren en skada på halsen. Attans, nolla då tänkte jag men var ändå riktigt nöjd då han jobbade så bra under provet och löste alla uppgifter.

Sen kom kritiken och jag har nog aldrig blivit så sågad någon gång. Ingenting var bra. Han tollade utan tempo, stod och blickade ut över sjön, landdirigeringen var dålig, söket utan fart, det var dåliga grepp, han ville inte gå i vatten, vattendirigering var usel, han la ned vilt på fältet.... Inte ett positivt ord! Jag har inga problem med att vi fick en nolla. Skadar man vilt ska det vara noll, men man kunde kanske plocka fram något som är positivt och inte bara totalsåga ett ekipage. Det fanns ju så mycket bra sen i det skriftliga protokollet.

Tog med mig Phoenix därifrån, satte mig i skogen och bara grät. Riktar ett stort och innerligt tack till alla positiva ord och all stöttning från andra deltagare efteråt . Det var guld värt! Utan er hade jag lagt ned och gett upp.

En lite suddig bild på Phoenix "tråkiga tempofattiga" tolling

På lördag var jag återigen publik. Satt i skogen med en massa trevliga människor och kollade på ekipagen i nybörjarklass och öppenklass. Riktigt trevligt, med många fina insatser. Extra skoj att syster Tess fixade ett första pris i nkl! Efter provet styrde vi söderut jag, Helena och Julia. Vi landade till slut i Sala vid Järndammen där vi slog upp våra tält.

Kan bara konstatera att Phoenix gjorde en riktigt bra insats! Att greppen är slarviga vet vi ju om och jobbar med. Riktigt nöjd med hans jobb och den fina feedback vi fick från flera som hållit på länge :)

Tack Camilla för att du lånade min kamera och fotade Phoenix under provet!

Imorse var klockan ställd på 07.20 eftersom vi skulle åka till Härnösand och tävla rallylydnad. Tyvärr hade jag glömt att ställa in att alarmet skulle ringa på helgen så min väckare ringde aldrig. Hade dock tur, syrran och Diva bestämde sig i sista stund för att följa med så vid 07.40 kom dom nedför trappan hos pappa för att gå ut och kissa och då blev det full fart på mina killar. Morgonbestyren fick gå lite snabbare än jag hade tänkt men vi kom iväg på utsatt tid.

Banan kändes helt okej, lite mycket att hålla reda på bara men det borde funka. Disse kändes fin på uppvärmningen så jag hade en bra känsla med mig in på banan. Den försvann dock snabbt när vi började. Maken till ofokuserad kille! Huvudet for åt alla håll och ingen kontakt alls. Fick jobba med honom hela tiden för att han skulle följa med mig. Det är nog tur att han kan övningarna bra för dom genomförde han. Väl utanför banan kunde jag konstatera att det måste ha räckt till uppflyttningspoäng som var dagens mål i alla fall. Om inte jag hade strulat till det och gjort fel övningar någonstans. Men bra kändes det inte:( Undra vad det beror på att han helt tappar fokus inne på banan. Kan inte handla om att jag är nervös för det är jag verkligen inte när det handlar om rallylydnad.

Medan vi väntade på prisutdelningen så dök Magdalena och Poppe från Phoenix´s sista kull upp. Nu var vi ett härligt tollargäng. Jag med mina två, Magdalena med Poppe, Jenny med Link och sedan även Zelda, och så Frida med lilla Diva förståss. Fast hon är ju ingen tollare. Blev en trevlig eftermiddag med massor av hundmys, prat och sällskap.

På prisutdelningen hade jag en känsla av attvi borde hamna på pallen. Hade sett flera ekipage och inget av dom hade imponerat. När domaren började med prisutdelningen sa han att ettan fått 100 poäng. Min första tanke var, attans vad bra gjort, vem kan det ha vart? Jennie med... sa domaren. Aha tänkte jag, hon med settern hette väl det. Med Tuvalyckans Dice hör jag honom fortsätta:) Disse hade slagit till med en fullpoängare! Därmed blir han direktuppflyttad till avancerad klass och vi kunde stryka oss från söndagens start. Nu blir det till att vänta tills det dyker upp några tävlingar med avancerad klass...

Jätteroligt att träffa både Jenny och Magdalena med! Och sååå skoj att träffa Poppe! Han var en stor kille, väldigt social och trevlig:) Disse tyckte att han var feminin och mysig och blev störtkär i honom. Bilder kommer när jag är hemma i Övik igen :)

Det här har vart en dag fylld med en massa tråkiga måsten som handling, uträtta ärenden, städa med mera. Passade dock på att pausa strax efter lunch och åka upp till Bergsjön med grabbarna. Vi tog en promenad runt sjön och körde lite träning på olika områden längs sjön. Vädret växlade ordentligt, hann med allt från strålande sol (ca 5 min) till regn men det var helt okej. Var så varmt att gå upp så regnet kändes riktigt svalkande:) Disse bjöd mig på ett gott skratt under ett av stoppen med träning. Jag hade lagt ut en tennisboll åt Phoenix på ena sidan sjön och planerade att skicka honom på linjetag över vattnet. Disse har dock en tendens att förstöa dessa uppgifter genom att: 1 Om jag binder upp honom så skäller han som en tok hela tiden. Eller 2 Om han får vara lös så glömmer han lätt bort att han skulle stanna så han kommer krypande ned till vattnet och gör matte irriterad så idag tänkte jag att jag skulle vara lite förutseende och smart. Så när vi kom fram till stället jag tänkte skicka ifrån så fick Phoenix vänta medan jag kastade iväg en markering med bollkastaren åt Disse. Bad honom stanna och han satt så fint och kollade efter sin boll.

Ställde upp Phoenix och skickade ut homom. Riktigt nöjd med jobbet i vattnet. Ingen stöttning idag och bara två påminnelser om att fortsätta ut. Väl uppe på land på andra sidan var vi inte helt överens. Han ville åt ett annat håll än mig så det blev några fler tecken än önskvärt men bollen hittade och god fart hem till matte igen. Medan Phoenix jobbade tittade jag några gånger på Disse och en gång stod han upp ett par meter från platsen jag lämnat honom på men då Phoenix gick så fint på vattnet just då så valde jag att inte börja skälla på Disse utan tecknade bara sitt och det lyssnade han fint på.

När Phoenix var klar så vände jag mig mot Disse igen, hmm nu satt han på rätt plats igen noterade jag. Jaja, jag riktade honom och valde att skicka på linjetag. Disse kändes lite skum. När han sett nåt hända brukar han vara väldigt distinkt men inte idag. Ville snarare åt vänster ut på myren och hade inte nån fart direkt. Men han lyssnar alltid fint på dirigeringen och så även idag så jag fick in honom i området och blåste närsök. Han sökte, hittade inget så han föll ut ur området, jag blåste stopp, skickade in honom igen och blåste närsök. Så höll vi på jag vet inte hur länge. Men minst 10 ggr skickade jag in honom i samma område och varje gång så sökte han utan resultat. Till slut ger jag upp och går ut för att leta med honom. Ingen framgång för mig heller. Disse tjavar omkring med mig och söker han med men sen skuttar han iväg från mig och tillbaka till platsen för skicket ungefär. Där dyker han ned i ljungen och plockar upp bollen.

Den lille trollungen kunde tydligen inte hålla sig utan hade hämtat bollen medan Phoenix jobbade. Det hade han lyckats med utan att matte såg det. Förstår ju varför han inte var så sugen på att gå ut i området. Hans dragning var ju redan hämtad:) Att han sedan valde att lämna bollen i ljungen och gå och sätta sig igen är ju mäkta förvånande. Mattes lilla busunge vet hur han ska göra:) Kunde inte låta bli att skratta åt honom:) Dom upphör aldrig att förvåna en dom små liven...

Jag och grabbarna är för tillfället i Kramfors hos pappa tillsammans med Frida och Diva. Vi har länge pratat om att vi ska låta Diva testa viltspår nån gång och nu passade det bra. Blir ju inte lika mycket träning när vi är här så grabbarna skulle också få varsitt för aktiveringens skull. Åkte ut på förmiddan för att leta efter ett ställe att lägga spåren. Vi for mot Finnmarken och till slut hittade vi ett område som borde funka. La inte så långa spår då terrängen inte riktigt tillät det. När vi lagt spåren och for tillbaka så passerade vi en sjö med härlig träningsmark. Jag bestämde mig för att ta med några dummys när vi skulle spåra på kvällen.

När vi kom tillbaka på kvällen så fick Frida ta en promenad med Phoenix och Diva medan Disse följde med mig till andra sidan sjön för att lägga ut två dummys åt Phoenix samt kasta ut tennisbollar i ett blötområde där båda pojkarna skulle få jobba.

Phoenix har ju jobbigt att gå i vatten när han inte har en synretning så vi har fått tips av Liselott på en övning för att stärka hans drivkraft ut i vattnet. Den har vi jobbat med sen hon var uppe och Phoenix gillar det verkligen. Dagens dirigering skulle bli ett litet test för att se hur träningen hade funkat. Satte honom rätt nära strandkanten och skickade. Han gick rakt i, ingen tvekan vid vattnet och sen simmade han fint rakt ut:) Det var längre än jag hade trott insåg jag när han var ute och simmade för det tog lång tid innan han var över. Men han simmade otroligt bra idag! Rakt ut, ingen stöttning från mig (något jag annars har hjälpt honom en hel del med). Han vände upp två gånger men lyssnade fint på utkommandot. Han kom upp på land ca 20 meter till höger om dummyn men tog den på signalen från mig. Sen fick jag ta några inkallningssignaler för att få honom att komma tillbaka vattenvägen men han gjorde det! Är så otroligt nöjd med honom!!!!

Mätte avståndet på Google Earth efteråt och det var 114 meter. Hade trott att det var ca 60 meter så ögonmåttet är tydligen inte det bästa:)

Ska fortsätta jobba med övningen från Liselott. Ser verkligen framsteg men vill bygga honom ännu mer. Sen måste vi nog börja lägga in störningar vid dirigeringarna snart. Kan tänka mig att sånt kan dyka upp på elitproven. Dock behöver vi träningskompisar! Är ruskigt ont om såna för tillfället...